Ambassadörer och landshövdingar – behövs de verkligen?

Mitt svar är ja på ambassadörer och nej på landshövdingar. Läs varför nedan:

I båda rollerna har man två likartade uppgifter, lite enkelt beskrivet

1) företräda staten och vara dess förlängda arm i länet

2) representera och företräda länet

Byt ut staten mot Sverige och länet mot landet så ser ni likheten mellan ambassadörer och landshövdingar.

Anders Lindström, forskare i Umeå deltog i ett inslag i P1-morgon helt nyligen. Värt att lyssna på men ganska långt, 13 min.

Terese Metz, kommunalråd i Gävle, skrev en debattartikel i Dagens Samhälle om hur hon ser på nyligen utnämnda landshövdingen i Gävleborg. Också värt att ta del av.

Slottet i Gävle, landshövdingens residens

Det ni kanske läst ovan är seriösa inlägg i debatten om landshövdingeämbetet. Här kommer ett roligare, men ändå tänkvärt inlägg i debatten; en skämtteckning i Arbetarbladet av Ulf Ivar Nilsson.

Nu undrar man, företräder SD Carina verkligen staten? Hennes parti fick ju inte ens vara med i regeringen – är hon då lämplig att vara statens förlängda arm i länet?

Och landshövdingen som en slags länsrepresentant och företrädare för länet???

Utnämningen av Carina är kohandel helt enkelt. Vad låg i potten när utnämningen klubbades i regeringen? Gävleborna körs över!